Bortanför paradgatan

Det är en söndag i slutet av mars. Jag behöver köpa vandringskängor inför en tur i sommar. Vägrar handla över internet. Jag vill prova att gå i kängorna, bedöma kvaliteten, tyngden, prova med olika sockor och inlägg.

Måste bege mig till ett köpcentrum. Ett äldre köpcentrum. B-läge? C-läge? Inte Mall of Scandinavia eller Emporia direkt utan ett säkert 20 år gammalt i utkanten av stan.

Hoppar upp på cykeln. Vintern har vägrat släppa sitt grepp. Det är en bra bit. Genom fina områden, sen medelsvenssonområden och sen in i mindre bra kvarter. Bebyggelsen övergår till lätta industrifastigheter. Ser varumärken från bolag jag äger. Husqvarna och Volvo. Skyltar från fastighetsbolag jag äger. Fula slitna lokaler. Några gapar tomma med persienner som hänger på sned. Jag har inte sett en människa på 15 minuter.

Sen är jag framme. En halvt öde parkeringsplats där asfalten vittrar i kanterna. Budgetmärken på bilarna. Ford och Opel. I linje med de kala buskarna runt parkeringen ligger drivor av skräp. Kaffemuggar, McDonaldspapper, cigarettpaket och energidrycksburkar. Billiga skyltar i fula färger på en fyrkantig byggnad täckt av korrigerad plåt. Den största butiken är en slags Dressman fast även för kvinnor och barn. Jag stegar fram mot ingången till butiken jag ska till. Stängt. Men kuken i hjulet, öppnar de 11, klockan är ju fan bara 1030.

Intill ligger fler byggnader med lite större varumärkens skyltar. Jag drar dit. Jag har en halvtimme att bränna. Stödköpa nåt på H&M kanske? Gud vet att de behöver det. Passerar en Mekonomen och en Bilia. Det står trasiga bilar utanför. Runt backspegeln på en BMW fladdrar en bit av polisens blåvita avspärrningsremsa i vinden. Alla rutorna är sönderslagna.

Kommer fram till det närliggande köpcentret. Ställer ifrån mig cykeln. Inga andra cyklar i cykelstället.

Det är öppet. Gråa golv. En kvartett av klädbutiker från årets förlorarlista på börsen. H&M såklart. "Floor filler" nummer 1. MQ, Kappahl och Lindex. REA-skyltar lyser rött överallt. Sunkiga caféer med stolar köpta på JULA. Det lockas med korv för en tia. COOP har öppet.

Pensionärer. Ensamma invandrarkvinnor med barnvagnar och med ungar i ett lämmeltåg efter sig. Lite folk i lokalerna. Dom som syns har blicken i golvet. Folk ser olyckliga ut. Livströtta? Överviktiga. Plockar till mig lite varor, betalar och går. Blev inget stödköp hos H&M. Jag vill bara därifrån.

En stank av friterade munkar slår emot mig när jag kommer ut. Har alltid hatat den lukten. Den får mig att må fysiskt illa. En kväljande sötsliskig lukt. Jag cyklar bort till den andra köpladan och handlar mina kängor.

På vägen ut ser jag en kvinna som står och röker. Hon ser hängig ut. Hostar till. Hon behöver väl den där kicken för att orka sig igenom dagen. Som alla dagar. Hennes son som verkar vara i 6-7 årsåldern säger:

"Mamma du måste sluta röka"
"Vaffö då?"
"Det är inte bra för dig"

Vad kommer den ungen få ärva när hon dött i förtid? En tändare och ett halvt paket Marlboro?

Jag kommer inte besöka den här platsen igen i brådrasket om man säger så. Vem äger den här skiten? Ett utländskt större bolag. Förmodligen kommer de lura på våra AP-fonder de här fastighetsportföljerna innan dom blir helt värdelösa.